Alvas färdigheter

Oops, har det redan gått en månad sedan jag skrev här? Det hinner inte vara midsommar så är det jul, som Alvas farmor brukar säga. Idag firar Alva 7 månader och senaste tiden har vart bråd.

Fokus har i första hand varit på Alva. Den lilla har lärt nya omvälvande färdigheter och börjat krypa och dra sig upp mot möbler, och....ajaj faller ibland. Då tänkte hennes omtänksamma föräldrar att "vi köper en hjälm". Sure. Alvas huvud var ju alldeles för litet för handelns hjälmar så de räckte ända ner över ögonen, inte så bra när man ska se. Se-vitamin är annars bra har jag hört, fast det hjälper nog föga i detta fall. En hoppgunga skulle vi ha. Hm, de var stora som tält, Alva skulle nog gått vilse däri, vi söker efter en hoppgunga i modell mindre för tillfället.

Alva har fått en gåstol som hon rejsar runt med, dock har vi inte preparerat den med batterier för det inbyggda dock flyttbara ljus- och ljudbordet. Vi lyssnar på klassiskt istället, mycket bättre för nerverna.

Äta tillhör inte Alvas favoritsysselsättning. Det är mikroskopiska smakportioner, har man tur får man i henne en hel tesked mat. Däremot tycker hon väldigt mycket om att äta papper, gärna kataloger alá "ellos" eller "vi föräldrar" . -MMmmmmm utbrister hon då när hon rullat gåstolen till tidningshyllan och sugit loss en smakbit. Sen packar hon pappret i kinden som en hamster tills mamma kommer och petar ut. Tårta är gott också! Syskonen har båda haft tårta och det var ju mmmmm....mumsigt tyckte lilla karamell-fia-fröken Alva. Mamma och pappa upp i dagen minsann! Vad månde bliva?

Sheltisarna håller sig rätt coola och flyttar sig allteftersom Alva kommer, krypande eller i gåstol. Vicki är nanny och väldigt angelägen om att rusa fram och kolla så att Alva har det bra och blänger upprört på mig om Alva råkar göra sig illa och gråter. Hon tycker nog jag passar min valp dåligt. Luna är miljövän av stora mått och återvinner allt ätbart som Alva slänger eller tappar på golvet. Molly bara är. Lite glad och pussig ännu något vag i sin roll som fyrbent storasyster till Alva.

Gegga

Fröken Alva firade 6 månader igår! Det firades med att hon klämde ur sig ordet "gegga" klart och tydligt bara sådär helt apropå.

Helgen spenderades hos Linda. Vi som var på plats var jag, Alva och hundar, eller rättare sagt Vicki och Luna för Molly agerade sällskapsdam åt husse som i sin tur spenderade lördagen med att vitmåla panelen i kökstaket. Hos Linda höll Alva en sen konsert på piano. Tack Linda för det fina fotomontaget!

På skogspromenaden igår råkade en äldre man dyka upp med cykel bakom ett snävt krön. Sheltisarna (läs Molly och Luna) sprang och jagade varann som galna så de hörde inte alls när jag ropade. Vicki stod vid min sida och såg oberört på när ungdomarna flamsade runt. Den äldre mannen på cykeln stannade och sa "ojoj, försiktigt, inte skrämmas". Faktiskt första gången sheltisarna haft potentiell skrämseleffekt, notera att de inte skäller. Möjligheten finns förstås att han kommenderade sig själv att inte skrämma fluffarna med sin stora cykel.

Tomt

Det är tomt här hemma utan Eryn. Men det är väldigt skönt få höra av Åsa att det går jättebra för henne. Hon leker tillsynes siamesisk tvilling med sin kullbror Exito, de sitter fast i varandra hela tiden, sannolikt huvudsakligen med var sin käft. Så härligt att Eryn äntligen fick en kompis på hemmaplan i sin egen storlek!

Efter att det täta regnet dragit bort kom äntligen solen fram. Vi kastade oss ut på en promenad och träffade på Eryns tervbästis Athos på hemvägen. Han var lite mindre än vanligt då han fällt ur ungefär hälften av sin rätt så rejäla päls. Dock verkade Athos undra vart Eryn var och tycktes föga imponerad av de små sheltiefröknarna. Molly passade på att hoppa ivrigt på Athos husse och smutsa ner hans gå-på-föräldramöte-byxor.

Nya bloggen

Jag har följt några bloggar här på blogspot en tid och tycker de ser snygga ut. Framför allt var det ju mycket enklare lägga upp bilder här!

Premiärbilden här ovan är från gårdagens skogspromenad i fina vädret med fluffarna. Visst är det väl mysko att hela världen ska ut och gå promenad i finväder så man måste kalla in hundarna var 25:e meter.

Annat är det när det duggregnar och blåser snålt. Då äger man skogspromenaden helt själv, icket en endaste finväders-motionär i syne och man kan i godan ro flumma iväg i tankarna medan fluffarna utövar akrobatiska övningar samt språngmarscher i naturen.